Rasinformation

 

 

storåbränna king

På bild: Storåbränna King

RASSTANDARD FÖR JÄMTHUND


Ursprungsland/hemland:

Sverige 


Användningsområde:  

Jakthund 


FCI-Klassifikation:

Grupp 5, sektion 2 


Bakgrund/ändamål:

Jämthunden erkändes officiellt som egen ras så sent som 1946. Trots att erkännandet är av så färskt datum är jämthundsrasen lika gammal som jägarfolkens kolonisation av Norrland. Rasen tillhör det nordliga barrskogsbältets storvuxna jaktspetsar. Att det skulle dröja så länge innan jämthunden fick en egen standard berodde på att gråhund och jämthund länge dömdes som samma ras, vilket i praktiken var en omöjlighet. Jämthundens helt dominerande användningsområde är älgjakt, även om den – särskilt förr – också användes vid jakt på björn och lo, liksom skogsfågel. Detta ställer stora krav på styrka och uthållighet. 


Helhetsintryck:

Stor, rektangulär spetshund, torr, kraftig och samlad men smidig och med god resning. Kroppen får inte verka lång och inte heller vara för tung. 
Uppförande/karaktär:

En jämthund skall vara modig och energisk men samtidigt lugn. 


                   

Huvud:                                                     Huvudet skall vara torrt och långsträckt och förhållandevis brett mellan öronen. 

Skallparti:

Skallen skall vara svagt välvd. 

Stop:

Stopet skall vara tydligt men inte för skarpt markerat. 


Kinder:

Kinderna skall vara flata. 


Nostryffel:

Nospartiet från stopet till nostryffeln skall vara något kortare än avståndet stopet till nackknölen. Nospartiet skall vara jämnt avsmalnande mot nosspetsen. Det får varken från sidan eller uppifrån sett verka spetsigt. Nosryggen skall vara rak, bred och kraftig med bred nostryffel. 


Läppar:

Läpparna skall sluta väl intill käkarna. 


Käkar/Tänder:

Saxbett. 


Ögon:

Ögonen skall vara bruna. Blicken skall vara vaken och samtidigt lugn. Ögonöppningarnas form skall vara svagt oval.

Öron:

Öronen skall vara högt ansatta, styvt uppstående, spetsiga och lättrörliga. Örats höjd skall vara något mer än basytans största bredd. Örats insida skall vara rikligt hårbeklädd. 
Hals:                                                       Halsen skall vara lång, torr, kraftig och med god resning. 
Kropp:                                                      Kroppen skall vara kraftig och torr. Dess längd skall vara något mer än mankhöjden. 

Rygg:

Ryggen skall vara rak och något sluttande från manken till korset. Ländpartiet skall vara brett och väl utvecklat. 

Kors:

Korset skall vara brett och obetydligt sluttande. 

Bröstkorg:

Bröstet skall vara djupt med väl välvd bröstkorg. 


Underlinje: 

Buken skall vara något uppdragen. 


Svans:

Svansen skall vara hög ansatt, medellång och jämntjock. Den skall bäras löst ringlad och lågt bågformad mot låret. Tätt hårbeklädd utan fana. 
Framställ:

Benen skall vara torra, raka och kraftiga. 


Skulderblad:

Skulderbladen skall vara långa och väl tillbakalagda. 


Armbåge:

Armbågarna skall sluta väl intill bröstkorgen. 


Framtassar: 

Tassarna skall vara kraftiga, något ovala, framåtriktade och med tätt slutna tår. 


Bakställ:

Bakbenen skall bakifrån sett vara par. 
Baktassar:                                                 Tassarna skall vara kraftiga, något ovala, framåtriktade och med tätt slutna tår. 
Rörelser:                                                Rörelserna skall vara kraftfulla och fria med god steglängd. I trav skall fram- och baktassar sättas ned i eller näst intill kroppens mittlinje. 
Päls:

Pälsen skall bestå dels av strida men ganska åtliggande täckhår, dels underull bestående av korta, mjuka, ljusa, helst gräddfärgade hår. På huvudet och benens framsidor skall håret vara kort och glatt, längre på bröst, hals och svans och på frambenens och lårens baksidor. 


Färg:

Färgen skall vara mörkare eller ljusare grå. Karakteristiskt för jämthunden är ljust grå eller gräddfärgade partier på nos, kinder och strupe. Samma färgteckning skall också förekomma på buk, ben och på svansens undersida. 


Mankhöjd:

Hanhund 57 - 65 cm. Idealhöjd 61 cm.

Tik 52 - 60 cm. Idealhöjd 56 cm. 


Fel:

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

• Gula ögon

• Hårt ringlad svans

• Sotiga färger

• Alltför kort päls

• Klen benstomme

• Kort svans

• Rak svans 


Allvarliga fel:

• Kullrig panna och runda kinder (kålrotshuvud)

• Snipigt nosparti

• Avsaknad av andra tänder än P 1:orna

• Kvadratiska hundar

• Spinkiga (spindelapor)

• Tunga lymfmatiska hundar

• Platta tassar

• Slips (sammanhängande väl synlig och tydligt avgränsad vit

   teckning mellan struptecken och bröstknapp)

• Otillräckliga vinklar bak

• Tunn piskformad svans 


Diskvalificerande fel:

• Otillåten mankhöjd

• Över- eller underbett

• Hängöron

• Avsaknad av ljusa tecken på nos, kinder, strupe och bröst 


Nota bene:

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet. 

Testiklar:

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.


Jaemthund-dekal-(2).jpg

Jämthundens rasinformation är hämtad från SKK.